BahnhofLogo

RunLock

Pwny

Netscale

Office IT-Partner

5th of July Foundation

Proimp

Telemar

Json

Heck Pack

Loggaverktyg

HagaHome

Extreme

Bowerbird

Vianor

GustafE Bil Borås

Logga in

Arkiv

2013-12-10 - Summary
2013-09-09 - Tack till våra sponsorer, på Engelska!
2013-08-19 - Bilder!
2013-08-15 - Framme i Ulan Baatar!
2013-08-15 - Mongoliet, dag tre
2013-08-15 - Spännande körning i Mongoliet!
2013-08-15 - Mongoliet på riktigt! (Dag 30)
2013-08-15 - Fast vid gränsen...
2013-08-15 - Mongoliet! Nästan...
2013-08-15 - Genom Ryssland. Igen.
2013-08-05 - Hejdå Kazakstan! Hej Ryssland!
2013-08-05 - Goda nyheter och födelsedag!
2013-08-05 - Bilmeck, del två
2013-08-02 - Riktiga bilproblem...
2013-08-02 - Camping med publik
2013-08-02 - Bilmeck i Shymkent
2013-08-02 - Tillbaka till Kazakhstan!
2013-08-02 - Samarkand
2013-08-02 - Uzbekistan - Nukus och Bukhara
2013-07-29 - Mot Uzbekistan!
2013-07-29 - Kazakhstan del 2!
2013-07-29 - Kazakhstan del 1!
2013-07-24 - Vår automatiska karta!
2013-07-24 - Volgograd till Astrakhan
2013-07-24 - Ryssland - Volgograd!
2013-07-21 - Krim
2013-07-21 - Ukraina!
2013-07-18 - Rumänien, del 1
2013-07-16 - Mot Wien och Bratislava
2013-07-16 - Czechout!
2013-07-15 - Nurnberg
2013-07-14 - Start!
2013-07-12 - In Bruges!
2013-07-11 - Södra Danmark!
2013-07-10 - Sista stoppet i Sverige
2013-07-07 - Avresekalaset
2013-07-04 - Ett tack till våra sponsorer!
2013-07-04 - Engelsk sida
2013-06-28 - Dekalerna på plats!
2013-06-28 - Ny sponsor - Pwny!
2013-06-26 - Dekalerna på gång!
2013-06-24 - Nya sponsorer - Telemar och Office IT-partner Borås!
2013-06-22 - Möte med RunLock och provpackning!
2013-06-19 - Mot kallare klimat..
2013-06-16 - Ny blogg och ny startsida!
2013-06-14 - Test från mobilen
2013-06-12 - Uppdateringar!
2013-05-25 - Verktyg från Verktygsboden!
2013-05-21 - En hel massa däck!
2013-05-21 - Smart packlösning från HeckPack!
2013-05-15 - Extraljus och hasplåtar!
2013-02-22 - Ny sponsor - PCL Data
2013-01-08 - Radio P4
2012-12-22 - Första sponsorn - Bahnhof!
2012-11-09 - Borås Tidning

Vi käkade lite frukost på hotellcafét innan vi satte siktet på den ryska gränsen. På vägen dit så fick vi uppleva både riktigt dåliga vägar, riktigt bra vägar, 27 grader med solsken och 14 grader och ett riktigt ordentligt oväder med ösregn och åska. Vi fick ett antal olika skurar på oss, och i en av dom regnade det så mycket så vi inte kunde köra vidare, utan fick stanna i vägkanten och vänta ut regnet. Vi stannade på ett kafé vid vägen för att få i oss lite lunch. Den här gången lyckades vi efter mycket om och men beställa varsin tallrik borstj-soppa och ris-gulasch. Det var väldigt gott!

Väl framme i Pavlodar, den sista större orten i Kazakhstan, så köpte vi på oss lite nytt vatten och mat för att klara en eventuellt lång gränsövergång. När vi kom fram till gränsen så gick allt dock väldigt smidigt, och utan ett enda ord om att vi inte registrerat oss så var vi snabbt ute ur Kazakhstan. In till Ryssland var det sedan lite kö, men det var inga som helst problem och när vi väl fick åka in så gick det väldigt smärtfritt. Tyvärr tappade vi ännu en timme till tidszons-monstret här, så klockan var ganska mycket och det var mörkt när vi kom in i landet. Men vi var ganska pigga, så vi körde vidare mot Barnaul. Fram mot 03-snåret började vi alla bli trötta, så vi svängde in på en bensinmack för att sova några timmar i bilen. Där parkerade vi först tydligen rakt ovanpå bensintankarna, så det kom ut en vakt och dirigerade om oss till deras parkering på andra sidan macken. Sedan sov vi gott några timmar!

Allt som allt så har vi verkligen gillat Kazakhstan. Det känns som ett land som på alla sätt och vis har framtiden för sig. Folk är trevliga, många pratar lite Engelska, och det känns väldigt öppet och hjälpsamt, oavsett om man är i en större stad eller ute på landsbygden. Av alla länder vi har besökt hittills på den här resan så är Kazakstan helt klart i topp vad gäller vår upplevelse av landet, även om vi har fått utstå ett och annat problem (främst bilrelaterat) i landet. Språkbarriären är såklart svår att övervinna, men det verkar finnas en nästan kollektiv vilja att förstå varandra, och nästan alla vi har träffat har varit intresserade av vart vi kommer från och vad vi gör här. Ingen av oss vågar lova något, men jag personligen skulle vara förvånad om ingen av oss återvände hit någon gång!

Av: Viktor - @ 2013-08-05 kl 09:35 -

Vi delade direkt upp oss i två team, det ena åkte till bilmeken för att se vad vi kunde göra med bilen, och det andra begav sig ut på stan för att försöka lösa vår turist-registrering. Vi som åkte till bilmeken åkte ganska direkt iväg med chefen, en kolv och ett skjutmått till bildelsmarknaden. Väl där så gick det faktiskt ganska snabbt att leta fram nya kolvar där alla mått stämde. De var dock avsedda för en VW Golf med fyra cylindrar, men vad gör väl det? Vi fick i alla fall slå till på ett 4-pack för ungefär 2250 SEK, vilket vi gissar är ett väldigt bra pris. Sen fick vi leta runt ett tag för att hitta en topplockspackning som skulle passa. Det fanns dock ingen som var exakt rätt, men en topplockspackning till en 3-cylindrig Golf var ungefär rätt, så vi körde på den. Sen åkte vi tillbaka till verkstaden och där testades det snart om delarna skulle passa, och efter lite måttande så vände sig chefen mot oss och sa "Good! Happy ending!". Det lyfte en väldigt tung sten från våra hjärtan, och han bad oss att återkomma innan stängningsdags, klockan 19.

Under tiden så hade de andra hittat stället vi skulle registrera oss på, och vi åkte dit efter att ha fått i oss en kaffe på den fina restaurangen vid verkstaden och pratat lite mer med den trevliga servitrisen. De höll på att förbereda för ett bröllop, så det blev en snabb vistelse. Vi gick direkt till registrerings-kontoret när vi anlände, men när vi kom in så blev vi skrikta på och damen där pekade på en skylt på dörren (som inte syntes, för dörren var uppställd), där det stod att de stängde kl 13. Vi var där kl 13.08. Såklart. Härliga sovjetska byråkrati! Söndagar var det såklart också stängt, så registrering var kört för oss. Jaja. Vi bestämde oss för att vi får spela dumma eller i värsta fall muta oss ut ur landet.

Vi åkte istället tillbaka till hotellet och gick in på gallerian som låg tvärs över gatan för att köpa lite camingstolar och få i oss lite lunch. Där fanns inget McDonalds, men väl ett "MagiDak" som verkade vara Kazakhstans motsvarighet. Maten var sisådär, men det är skönt att äta sånt man vet vad det är!

Sen skickade vi iväg en patrull tillbaka till verkstaden medan resten av gänget gick upp på hotellrummet för att vila lite. Efter en stund så hörde de av sig och berättade att allt var fixat, och att det totalt skulle kosta $1200. Fantastiskt billigt för så mycket jobb och delar! Vi tog ut lite nya pengar och växlade till oss fler dollar och åkte bort till verkstaden för att lösa ut vår bil. Där var mekanikerna i väldigt gott mod, och efter bara en kort stund så började de fråga vad vi gjorde, varför vi gjorde det och så vidare. Vi lyckades med hjälp av översättningsmjukvaran på deras dator kommnunicera att vi hade köpt bilarna för våra egna pengar i Sverige och körde de till Mongoliet för att skänka bort dom, och det verkade de tycka var väldigt imponerande. Sen var det dags att vrida om nyckeln, och bilen startade direkt, och gick som en klocka. Snyggt jobbat! Det var lite finlir kvar, men mekanikerna tog direkt fram några öl och skickade iväg en sprinpojke på att köpa chips. Så vi stog där och väntade på finliret och skålade i öl. Vi bjöd tillbaka med vår svenska Vodka innan vi tog bilder och tog i hand. De här duktiga och härliga mekanikerna kommer vi sent glömma!

Vi körde iväg tillbaka till vårt hotell, och Skodan kändes enligt rapport som en helt ny bil! Det var, passande nog, min födelsedag idag också, så nu var det dags att gå ut på stan och fira lite. Vi var dock ganska trötta, så vi gick bara in på en pizzeria och köpte en massa pizza och några öl. Ett lugnt men skönt firande! Sen kröp vi till sängs och drömde om att köra våra fina, bra bil.

Av: Viktor - @ 2013-08-05 kl 09:30 -

Tre olika alternativ fanns, det ena var att vi lät bilmekarna plocka isär motorn för att kunna ta med sig de delar som behövde bytas till bildelsmarknaden för att kunna mäta fram delar som passar. Alternativ två var att köra bilen 20 mil till Astana istället och hoppas på att de hade rätt delar där. Alternativ tre var att ställa siktet på Mongoliet och köra tills det spricker och försöka bogsera resten. Efter en del interna diskussioner så kom vi fram till att det första alternativet var det enda rimliga, och de började plocka isär motorn. Under tiden så gick vi upp på restaurangen ovanför, Skiper, och åt lite lunch. Det var en fin restaurang, och det jobbade tillochmed en jättetrevlig tjej som pratar Engelska där. Vi fick beställt fisksoppa till några och steak till resten, och vi var alla jättenöjda med maten. Det bästa vi ätit på flera dagar. Efter maten fick vi tillochmed helt okej kaffe med mjölk! Personalen på restaurangen var väldigt intresserade av vad vi gjorde där och tyckte det var roligt att vi kommit förbi för att äta en bit mat, så vi fick posera för foton innan vi gick tillbaka till bilmeken. Där hade de kommit fram till att det tyvärr inte bara var en kolvring som var kass, utan ena kolven var körd och kolvringarna på de andra kolvarna var också dåliga. Dåliga nyheter för oss, men de såg fortfarande hoppfulla ut och sa åt oss att återkomma morgonen efter.

Vi skickade därför iväg en patrull för att fixa hotell, och de hittade ett ställe som hade 6-bäddars rum för en billig peng, så det tog vi. Tyvärr kunde de inte fixa registrering åt oss, så det orosmomentet kvarstod. Men vi tog i alla fall oss varsin dusch och sedan begav vi oss ut på stan. Vi testade ölen på 3-4 olika ställen, och hade en riktigt trevlig kväll innan vi gick förbi ett döner kebab-ställe och köpte på oss lite nattamat och rullade hemåt.

Av: Viktor - @ 2013-08-05 kl 09:25 -

Vi vaknade till ljudet av får, getter, hästar och diverse olika djur - vi hade tydligen slagit läger precis där de vallade sina djur. Vi gick i alla fall upp och lagade frukost - gröt och mackor, och packade ihop tält osv. Vi siktade den här gången på Karagandy. Vägen var ingen höjdare till en början, och det blev snart uppenbart att vi skulle behöva nattköra för att hinna till Karagandy. Vägarna blev dock bättre, men sagt och gjort så körde vi igenom natten efter att ha stannat för lunch på ett litet café mitt i ingenstans, och middag vid en jättestor sjö. När klockan började närma sig morgon så stannade vi i ett par timmar för att alla skulle få sova lite, innan vi körde vidare. Fram mot 7-snåret på morgonen så fick vi helt plötsligt problem med Skodan, en varningslampa började lysa och vi kände att bilen inte hade så mycket kraft som den brukar. Vi hade inte heller någon tomgång, och ibland så dog bilen under körning. Som tur var så var vi nära Karagandy, så vi körde de ungefär 2 milen dit och letade upp en bilmeck. Först hittade vi en som inte kunde laga, men de visste om ett annat ställe och pekade vart vi skulle åka för att hitta dit. Där fick vi fram ordentliga diagnosverktyg och efter ett par timmars fixande och letande, byte av tändstift och tändspolar, genomgång av tändsystem och bränsleinsprutning, kompressionsmätning, och så vidare, så konstaterades det att problemet var kolvringen på en av cylindrarna. Det skulle förmodligen vara orsakat av dålig bensin, tror bilmeckarna här. Kommunikationen är dock ganska svår då de inte pratar engelska, vi pratar inte ryska och det finns inget internet att översätta via. Som tur är så har de ett översättningsprogram på datorn, som visserligen fungerar sådär, men vi lyckas i alla fall nästan förstå varandra.


Nu har vi skickat iväg en patrull för att hitta reservdelar, och det verkar som att vi kan bli kvar här ett par dagar för att få Skodan lagad. Vi håller tummarna för att det ska gå väl och att vi inte blir ruinerade på kuppen!


Vi har också haft en del problem att hitta internet senaste tiden, så vi har inte kunnat uppdatera så väl som vi har viljat. Vi har också haft lite problem med datorn i bilen som loggar koordinater. Förhoppningsvis kan vi råda bot på båda problemen om vi får ett par dagars dötid här i Karagandy. 


Håll tummarna för att det här löser sig nu!

Av: Viktor - @ 2013-08-02 kl 11:20 -

När klockan började närma sig kväll så svängde vi av vägen för att hitta ett ställe att campa på. Det var dock ganska mycket folk överallt, så vi körde ner till några som badade vid en flod och frågade om vi fick campa där, och det var inga problem. Så vi körde in våra bilar och satte upp våra tält vid floden med 10-15 kazakhska barn som publik.



Barnen hängde kvar och lekte med vår fotboll, boomerang och skrev på vår takbox medan vi lagade lite mat på spritkök - pasta och tomatsås med chili och bönor. Strax därefter begav sig barnen hemåt när det började bli mörkt. Vi kröp in i det stora tältet och kollade på första timmen av In Time innan batteriet i datorn tog slut. Vi får fortsätta den en annan dag! 

Av: Viktor - @ 2013-08-02 kl 11:10 -

För första gången på den här resan så hade vi inte bestämt någon tid, och allihopa sov till efter 11. Jag tror att det var väldigt välbehövt efter de senaste stressiga dagarna i värmen! Efter att vi hade vaknat till och tagit en dusch så letade vi upp en bilmek för att titta på ACn i båda våra bilar. Vi svängde in på en och försökte prata lite, men de kunde inte laga det vi ville där. De rekommenderade dock en annan verkstad, de ringde dit och vi fick en vägbeskrivning. Så vi körde dit, och efter lite runtkörande så hittade vi rätt. Där fanns det en kille som kunde engelska, och vi kunde beskriva våra problem. De började direkt mecka, och snart så var hela fläkten nermonterade på Skodan, och Clions AC fick trycktestning. Det visade sig att fläktmotorn var kass, men de lyckades på något sätt få ordning på den, och i Clion fick vi tryck i systemet också, så efter ett par timmars meckande av ett 10-tal mekaniker så lämnade vi med två fungerande AC för en väldigt billig peng och några svenska nubbar. Vi körde iväg för att hitta lite lunch, och passade också på att fylla på våra reserver med vatten och mat i bilarna. Vi köpte också ett kazakhstanskt SIM-kort med 5gb för typ 100 svenska kronor. Väl värd investering!

Av: Viktor - @ 2013-08-02 kl 10:45 -

Nu hade vi fått nog av Uzbekistan, så vi styrde mot närmsta gränsen mot Kazakhstan. Folket har varit mycket trevliga och hjälpsamma, men det är så många saker som känns så underliga. Det finns ingen bensin någonstans på mackarna, utan man får köpa i petflaskor av vanligt folk som har bunkrat upp. Det verkar inte finnas några uttagsautomater där vi kan ta ut pengar med våra kort, utan vi måste gå till en bank och signera en ordentlig lunta papper för att få ut några pengar. Sist men inte minst så är polisen verkligen överallt. In och ut i varje stad står det poliser som frågar vart vi kommer från ocn vart vi ska, och många av dom frågar efter "Presents?" "Souvenir?", eller rent ut "Dollars?". På hela resan har vi hittills blivit stoppade ungefär 8 gånger, och 7 av dom hände på 2 dygn i Uzbekistan. Som tur var har vi klarat oss undan att betala något, förutom den gången vi hade kört lite fort - då bjöd vi på lite vodka och ciggaretter.

Vi var snart framme vid gränsen, och med de lärdomar vi har skaffat oss så gick vi och åt innan vi åkte fram till gränsen, och vi köpte också på oss så mycket vatten och snacks vi kunde i närmsta lilla butik. Sen körde vi fram till gränsen, och att ta sig ut ur uzbekistan var nästan inga problem alls. De verkade lite bekymrade över att vi hade fler dollars med oss ut ur landet än in, men det löste sig med att visa bankkvitton. Vi fick vänta ett tag, men inte jättefarligt. Tyvärr matchade det precis med att de på den kazakhska sidan tog middagsrast precis när vi ställde oss där för att vänta, så vi fick vänta drygt en timme på att de skulle ha sin rast.

Som tur var så träffade vi på ett lag som kör Mongol Charity Rally - ett rally som kör samma sträcka som Mongol rally, men som drivs av en oberoende välgörenhetsorganisation istället för ett företag. Laget var i alla fall Team Fly Down som består av två medelålders kvinnor från Italien i en Fiat Panda. De var mycket trevliga, och vi pratade oss igenom vänteperioden. En av dom, föraren, var en föredetta rallyförare, som var en riktig äventyrare. Roliga damer! Sen fick vi äntligen åka fram till gränsen och fylla i migrationskort och tulldokument och så vidare för att ta oss in i Kazakhstan. Vakterna frågade hela tiden om presenter och souvenirer, och tillochmed pengar. Vi var dock hårda och sa nej till allt. Det kanske bidrog till att det tog så lång tid.. När vi väl skulle köra iväg efter typ 5 timmar så fick vi köra igenom bilen i en stor röntgenmaskin också innan vi fick köra in i kazakhstan på riktigt.

Vi bestämde med Italienskorna att vi skulle köra till närmsta by och hitta ett ställe att käka något på. Vi hittade ett litet café där vi kunde klämma ihop oss allihopa och käka lite kyckling och potatis och dricka lite kall cola. Det var fantastiskt gott efter den här dagen! Italienskorna ville inte köra vidare, och det visade sig att cafét kunde husera dom för natten, så vi tackade för oss och körde vidare mot Shymkent. Vi kom fram runt 3 på natten, och var ordentligt trötta. Det verkade vara en festlig stad, det var mycket folk ute även så sent på en tisdag! Vi hittade i alla fall ett hotell där vi fick två trippelrum. Vi var väldigt trötta och stupade direkt.

Av: Viktor - @ 2013-08-02 kl 10:30 -

Fram mot 8 på morgonen rullade vi in i Bukhara med goda förhoppningar. Vi behövde fixa frukost, ta ut pengar och tanka. Vi började med frukost, och vi lyckades hitta ett studentställe som var riktigt billigt. Så vi käkade lite frukost och fick i oss varsin kaffe - vi var alla ganska slitna efter att ha kört bil hela natten och bara sovit några timmar var i farten. Efter frukosten så gick vi in på en bank, men där kunde vi inte ta ut pengar, men vi fick vägbeskrivning till en annan bank där vi skulle kunna göra det. Så vi åkte ditåt och gick in. Tyvärr gick det inte där heller, men vi fick en ny vägbeskrivning av 6 tjejer i ett litet rum. Så vi körde vidare, och hittade till slut den banken vi skulle till. Tyvärr hade de problem med sin internetuppkoppling, så vi fick vänta på att det skulle fungera. Ungefär en timme senare hade vi lyckats ta ut och växla pengar. Omständigt!

Då var det bara bensin kvar, sen kunde vi styra mot Samarkand. Vi fick, precis som vanligt i det här landet, leta runt en del för att hitta bensin, men till slut hittade vi ett ställe som hade AN-91. Det var svindyrt, typ 11 kr litern, men vi behövde verkligen bensin, så vi fick glatt tanka. Det måste dock varit något fel på pumpen, för den tyckte att vi fick i 60L bensin i skodan, som har en 45 liters tank. Vi försökte länge förklara det här för mackägaren, men det var helt döfött och han var mycket arg. Efter mycket om och men och med hjälp av översättare på telefon så bestämde vi oss för att skippa bråka och bara betala alltihopa så vi kunde åka vidare.

Det var ungefär nu som fläkten i Skodan helt plötsligt gav upp helt och hållet, och vi fick köra med rutorna nere istället. Mycket spännande, framförallt i den 40-45 gradiga värmen som rådde. Vi anlände i Samarkand fram mot kvällen, och hade med lite hjälp hemifrån lokaliserat och bokat ett hotell. Det var jättefint, och vi började med att ta varsin väldigt välbehövd dusch (det var 3-4 dagar av ökenkörning sedan de flesta av oss duschade). För de flesta börjar klädresurserna tryta också, så vi passade på att tvätta när vi hade lite tid över. Sen traskade vi iväg in till stan för att hitta lite mat och sightseea lite. Samarkand var jättefint, vi fick i oss en helt okej måltid, och tittade på ett gäng fina gamla byggnader och tog in staden lite. Vi var dock vädligt trötta efter nattkörningen så vi åkte tillbaka till hotellet i ganska god tid och gick till sängs.

Av: Viktor - @ 2013-08-02 kl 10:10 -

Vi vaknade av solens värme kring 8 på morgonen, och gick upp och gjorde oss färdiga för att åka. Att ha sovit gott en hel natt gjorde verkligen sitt, och vi var mycket pigga och glada när vi åkte iväg kring 9. Vi ställde in siktet på Samarkand, även om vi visste att det var lite väl långt. När vi kört en stund så började vi leta efter bensin och mat, men det var lättare sagt än gjort. Efter ett tag hittade vi iaf ett ställe att äta. Vi fick gott bröd med sallad, grillspett, lite pommes och melon av olika slag. Inte alls dumt. Någon bensin hade de dock inte, och vi kanske skulle ha förstått vidden av problemet redan här när de sa att de kunde fixa fram bensin om vi stannade tills dagen efter. Men vi köde vidare mot Nukus, glada i hågen. På vägen dit så letade vi bensin några gånger, och körde in på flertalet mackar, men de flesta hade ingen bensin alls, och någon hade lite AN-80.



Precis på väg in i stan var det 50-väg, men rickard höll tydligen 56 när polisen körde radar. Vi blev därför stoppade för första gången, och de ville först ha 400000 SOM (1250kr). Efter att rickard såg förvånad ut så sänkte de till 40000 SOM (125kr). Men Rickard hade inga pengar på sig, och vi ville ju såklart inte betala, så de frågade om "Souvenir?". Vi argumenterade lite kring huruvida det var något test, men bestämde oss till slut för att ge bort lite av vår svenska vodka. Det gick bra, och Rickard kom snart tillbaka med ett leende på läpparna. Första boten undansnackad!



Vi åkte vidare till det hotellet Aussisarna hade tänkt sig att stanna på för att be om lite tips om både bensin, pengar och vägarna framöver. Sagt och gjort, Aussisarna bokade sina rum, och vi ställde en massa frågor till receptionisten som pratade förvånansvärt bra Engelska. Nu utbröt också dispyter kring vart vi skulle sova, och vilka alernativ som fanns. Efter mycket om och men så bestämde vi oss för att köra till nästa större ort i alla fall, för att göra ett par timmars mer resande den här dagen. Men först skulle vi fixa bensin. Vi fick växla pengar hos receptionisten, sen fick vi ta med en kille i aussisarnas bil som visade vägen hem till sig där det fanns en herrans massa bensin. Hela familjen hjälpte till at hälla upp det i våra bilar och dunkar. 40L köpte vi, vilket skulle visa sig vara årets underdrift. Vi tänkte att vi skulle kunna blanda upp det med AN80 på nästa mack, men de visade sig lättare sagt än gjort att hitta mackar som hade någon bensin alls... Vi sa iaf hejdå till Australiensarna, och körde vidare mot nästa ort, Beruni.



När vi började närma oss så var klockan kring 20, och vi sa att vi skulle fixa bensin lite kvickt, köpa lite mat och sen sätta upp våra tält. Tyvärr hade det nu börjat bli så tätbefolkat i landet, så vi hittade inga bra ställen att sätta våra tält innan det blev mörkt, så vi bestämde att vi kör vidare ett tag till, i alla fal tills vi hittar bensin. Vi letade länge i Beruni, frågade folk, åkte in på varenda mack, osv, men det fanns verkligen ingen bensin till oss någonstans. Det var nära ett tag, men när vi hade stått på en nedsläckt mack och väntat i en kvart tillsammans med 5 25-årga uzbeker så bestämde vi oss för att bara dra vidare. Här började lite paranoia sätta in hos vissa att det skulle vara någon som ville oss illa eller så, men et lugnade sig ganska snart när vi kommit iväg en bit. På mackarna hade de iaf pekat framåt och sagt "Turkul", vilket är namnet på nästkommande ort, och att det är 35km dit.



Vi körde vidare ditåt och bestämde oss för att vi inte skulle lämna utan soppa. Vi körde in på några mackar i den orten också, men det var helt döfött, det fanns ingen bensin någonstans. Så vi frågade några locals, och de pekade in mot stan, så vi körde in och letade. Vi frågade en ny kille och det verkade som att han visste, så han hoppade in i vår bil och så körde vi vidare in i stan. EFter någon minut så svängde vi in på en gata och vår "guide" pratade med en familj. Det lät positivt och det hoppade ut en gubbe och hans son. Vi kom överens om pris och mängd, och så fyllde vi äntligen upp våra bilar och dunkar. På vägen hade vi kört förbi något Kafe, så vi bestämde oss för att stanna där och äta lite innan vi körde vidare. Det var väldigt trevligt ställe med personal som var grymt hjälpsamma. De kunde nästan ingen Engelska, men vi beställde deras "national dish", grillspett av nöt som serveras med lök, bröd och vitlöksdressing. Vi fick i oss lite Cola också. Efter att vi hade suttit ett tag kom det fram en kille och presenterade sig som "interpreter", som faktiskt pratade helt okej Engelska. Vi bad om lite goda tips framöver, och frågade lite saker och fick några helt okej svar. Sen körde vi vidare in i natten igen.
Under natten blev vi stoppade säkert fem gånger vid poliskontroller, men de hade inga böter att ge oss eller så, de verkade bara villa kolla att allt stod rätt till. Första gången de stoppade oss så hade vi tydligen kört förbi en stoppskylt tyckte dom, men det snackade Martin sig ur. Han hade faktiskt stoppat sin bil, det var jag som inte hade stoppat min. Men det verkade polisen inte ha koll på.

Av: Viktor - @ 2013-08-02 kl 09:10 -

Vi var, trots gårkvällens festande, uppe i god tid, och åkte med våra nyfunna Australienska vänner iväg till närmsta Supermarket där vi handlade lite frukostmat. Vi tryckte snabbt i oss lite yoghurt, men sparade lite mackor för senare. Sen körde vi iväg mot den Uzbekistanska gränsen, vilket var en riktigt dålig väg. Men vi kom fram till slut, och vi ställde oss i kön.


Där fick vi vänta, vänta, vänta och vänta, och det var varmt, varmt, varmt och varmt. Efter mycket om och men så fick vi till slut de papper vi behövde fylla i för att få gå igenom tullen, och sedan gick det bra. Helt klart den segaste gränsövergången än så länge, men det var inga problem egentligen, det var bara långsamt. Väl över gränsen så växlade vi till oss lite pengar, och eftersom att valutan är värd nästan ingenting (en krona är drygt 300 Som), och de inte har större sedlar än 1000 Som, så fick vi rätt ordentliga sedelbuntar. Helt klart gangster-känsla!



Efter några timmar så började det bli dags att fundera på ett ställe att sova, och vi bestämde oss för att köpa lite vatten och snacks på en supermarket och sedan campa ute i öknen. Vi hittade ett riktigt schysst ställe där vi både kunda parkera våra bilar och sätta upp våra tält helt utan insyn från något håll. Där lagade vi lite mat, satte upp våra tält, drack en öl och tittade på en mycket fin stjärnhimmel innan vi kröp till sängs. Sisådär 9 timmar senare vaknade vi av solens värme. Riktigt skönt. Förmodligen bästa nattens sömn hittills den här resan!

Av: Viktor - @ 2013-07-29 kl 22:15 - Från: Karta

Nästa sida

BahnhofLogo

RunLock

Pwny

Netscale

Office IT-Partner

5th of July Foundation

Proimp

Telemar

Json

Heck Pack

Loggaverktyg

HagaHome

Extreme

Bowerbird

Vianor

GustafE Bil Borås

The

ADVENTURE

mongol

"Imagine you're lost in a massive desert, hundreds of miles from civilisation, driving a car your granny would be embarrassed by. Then all of a sudden all your wheels fall off and the search for tools turns up a dirty sock and two dried apricots. That's the Mongol Rally - 10,000 miles of pure adventure over mountains, deserts and some of the most remote terrain on the planet."

The

ORGANISATION

adventurists

"The Adventurists is run by The League of Adventurists International Ltd, a UK based company not just hell bent on fighting to make the world less boring but also raising massive buckets of cash for charities. We figure since we are rather fond of adventuring in the world we should do our bit to look after it."

The

CHARITY

cool earth

"Keeping rainforests standing is the first step in the fight against climate change. You can cut CO2 emissions today by protecting endangered forests with Cool Earth. With so many ways to get involved there's something to suit everyone."

The

CHARITY

Lotus Children

"Lotus Centre is home to 90 children, ages 3 to 20, and can look after up to 100 children at any one time. Lotus Centre aims to provide primary care to all of our children, including food, healthcare, clothing and accommodation. We also provide a quality education, counseling and serve as a safety net for both children and their families."